I'm The Other Kind

-What are you rebelling against?
-Well, what have you got?

Citatet ovan är hämtat från Steve Earle-biografin "Hardcore Troubadour - The life and near death of Steve Earle" av Lauren St John (läs den, den e grym) och sammanfattar rätt bra hur det känns att vara jag nuförtiden.

Likt Steve i The Other Kind har jag två av det mesta och gott om folk som jag tycker om och som tycker om mej, tillochmed älskar i vissa fall, ändå känner jag hela tiden ett behov av att bryta mej ut, rebella, va nån annan, leva farligt..

Jag klarar liksom inte av tanken på att det här är allt.

Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch
samma sak händer imorgon
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo

Man knegar på på ett jobb man skyr som pesten stora delar av året bara för att ha råd å titta på tv på kvällarna och förhoppningsvis kunna ha nån veckas ostört kul på sommaren, kanske ta en öl på helgen. Sen är det samma visa igen

Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch
samma sak händer imorgon
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo
det är inget liv
det är slaveri

Så byt jobb då säger du.

Men vad fan ska jag göra? Det finns ändå inget annat "vanligt" jobb som intresserar mej, jag skulle ha lika tråkigt på Konsum eller på kontoret som jag har i bajskryptan, dessutom skulle jag va tvungen att gå ner i lön, och I needs my money, öl kostar trots allt pengar..
Jag kan inget annat än krypa i den där jävla skiten dagarna i ända, och ska jag va riktigt ärligt så är jag inte ens nån expert på det. Jag har aldrig intresserat mej för lära mej ordentligt, för de va ju bara tillfälligt.
Inte skulle jag bli en sån där 9-5:are, jag skulle ju för fan bli rockstjärna och supa ikapp med Lemmy på nån turné runt sydamerika, eller fotbollsproffs och sparka benen av fransmän, eller hockeyproffs.. eller författare.. ja ni fattar galoppen.

Jag antar att jag var långt från ensam med sånna planer och drömmar när jag var tretton, men för mej har de aldrig släppt. Nu har väl idrottsdrömmarna försvunnit (nästan, jag fantiserar fortfarande om att Rickard Norling ska upptäcka min fantastiska (nåja) högerslägga när jag är ute och kickar boll med korplaget, men de e mer en fantasi än en dröm) men dom har istället ersatts med drömmar om att kamma hem storkovan vid pokerbordet och leva jetsetliv i Vegas.

Det sjuka är att jag egentligen har möjligheter att ändra på det här. Jag spelar i två i mitt tycke jävligt bra band som kanske skulle kunna komma nånstans, men vi är för lata för att promota oss själva, det är lättare och bekvämare att sitta hemma och kolla Trailer Park Boys.

Jaja, nu blir det lite avhugget här, orkar inte skita ur mej mer text nu.

---

Igår var jag berusad innan klockan tolv på dan, de e väl lite rebellion?

---

Dagens Låt:

Steve Earle - The Other Kind

Now my old buddy, what's his name, says, "Man what the hell are you thinkin' 'bout
Fool, you got two of everything, but you hang your head just like you was down and out"
And I'm damn sure not suffering from a lack of love
There's plenty more where that came from
Ah - but leave it up to me to say something wrong and hurt someone before I'm done