The Big Dirty pt 2: Road Pirates

Bilden ovan visar på inte mindre än två förbluffande fakta:

1. Min röv skulle kunna va en 125 man stark symfoniorkester, så taight som den är.

2. Vid en första anblick syns där ingen större skillnad mellan det mänskliga rövålet (anus) och det svenska rövhålet (skåne)

-----------------------

Vi är nu framme i Västra Virestad där vi har lånat ett mycket fint litet hus av Hannas farbror. I morgon tar vi bron, genar över Danmark till Puttgarten och fyller gamla Bettan till bredden med ondsaft.

Västra Viresta är en liten, liten by (ska leta efter teskedsgumman i morgon) mitt i ingenstans. Om du söker det behöver du helt enkelt bara lokalisera ingenstans och ta dej till dess absoluta mittpunkt. Det finns inte på GPS:en, knappt på Eniro och nästan inte i verkligheten, men fint och sådär danskt gemytligt är det.

Nåväl, resan ner var allt annat än klockren. Inledde med att Rickard va tvungen att banga p.g.a sjukdom, trist, mest för honom, jag och Hanna är som sagt vana mästare av vägarna.
När vi åkte till Akalla och hämtade stora bilen kom nästa glada överraskning. Med typ 2,5 cm kvar åkte vi rakt in i polisens fälla och det blev 1500 spänn böter för min gamla synd, driving without bälte. Yippi!
Efter en något märklig halvutskällning av farsan för ovan nämnda förseelse (de e inte så att de han spengar..) var vi iallafall iväg, de va jag, de va hanna, de va fantastisk musik och det var vägen. Detta höll till strax efter Södertälje där det bara var att stänga av motorn, plocka fram boken och invänta att räddningspatrullen skulle skrapa bort resterna av en tiobilars olycka från vägen, något som skulle ta en och en halv timme för oss (längre för stackarna som stod längst fram i köerna, dom hade stått i typ fyra timmar).

Well well, fortfarande glada i hågen och till tonerna av Justin Townes Earle, Ani Difranco pch Patti Smith (för att nämna några) for vi vidare söderut.

I höjd med Linköping var det dock dags för vidare fördröjningar. Torkarbladen (bad to begin with) beslöt sej plötsligt för att lossna helt och göra sikten en smula begränsad. Nåja tänkte vi och bad GPS:en vi lånat att visa oss vägen till närmaste Shell-mack. Detta visade sej dock inte vara maskinens bästa sida... Först tyckte den att vi skulle åka tillbaka typ fyra mil mot stockholm, sen visade den oss i tur och ordning till en stängd verkstad som hade en sorglig shellautomat, en stängd Bilisten tre mil åt helvete som kanske hade vart en Shell-mack nån gång och en shell-tankomat i centrala Jönköping innan vi tillslut, ytterligare minst en timme sena, kom till den Shell jag hade i tanken från början, den vi brukar stanna på på vägen från Roskilde...

Note to self, den ligger på jordbrovägen.

Nåja, efter dessa missöden och magarna fulla av hemgjorda rostbiffsmackor kom vi så tillslut fram hit till teskedsgummans by. Nu vankas en folköl ok bums i säng, vi åker tidigt i morgon.

På det stora hela en bra dag. De e kul å roadtrippa

-----------

Dagens Låt

Steve Earle - This Highway's Mine (Roadmaster)

I'm running down this highway
Don't remember where I slept last night
I just remember halfway through the night
I woke up stiff with fright
I dreamed there was no asphalt
I dreamed there was no gasoline
Felt like a rat caught in some nowhere town
I woke up and screamed
This highway
This highway
This highway
This highway
This highway
This highway's mine

I grew up on the dragstrip
I used to shut em down
I used to take their pinkslips
There's a sucker born in every town
I never showed no mercy
I blew them all away
They stood there and cursed me
As I towed their lives away

I used to run the cocaine
I used to run the weed
These days I'm just running
Tryin' to make this highway bleed
Sometimes the only difference 'tween me and this machine
Is I run on desperation
She runs on gasoline

I'm the Roadmaster
The Asphalt Blaster
Mess with me and I'll shut you down
The bad thing
The highway king and I've come to claim my kingdom now